Innehållsförteckning (du kan klicka direkt till ett ämne)
Det svenska språket är ibland lite torftigt, vi kallar allt som är runt med ett hål i för en pärla till och med makaroner om vi pratar om förskolekonst!
Det här gör det väldigt förvirrande för dig som vill köpa riktiga pärlor från musslor eller ostron. Om man söker på internet så hittar man tusentals träffar på ”Pärlor” men väldigt få är naturliga pärlor utan de är i plast, metall eller andra konstgjorda material. Det engelska språket är här väldigt tydligt med ordet Pearls för naturliga pärlor från ostron/musslor och ordet Beads för allt annat med ett hål borrat i. Tänk om svenskan kunde vara så enkel!
Tänk att vi bär den på samma sätt idag som man gjorde för tusentals år sedan då man av en slump hittade pärlor i musslor på stranden, borrade ett litet hål och trädde upp dem på ett snöre runt halsen. Fortfarande idag är det det vanligaste sättet för oss att använda pärlor, helt oförvanskade som naturen skapat dem och uppträdda på ett snöre. Visst är det fascinerande? Det är ju fortfarande lystern från pärlans yta och formen, oftast sfärisk, som fascinerar oss.
Pärlan är en biogenisk ädelsten precis som korall och bärnsten. Den kommer alltså från omformade naturmaterial och inte från kristaller i jordens berg- eller ytlager. Pärlor är ju ett relativt ungt material om man jämför med ädelstenar som bildats i jordskorpan under vulkanutbrott för miljontals år sedan.
Här är några faktabaserade sidor som jag gärna rekommenderar:
en faktabaserad PDF fil på engelska om dagens pärlodlingar och pärltyper över hela världen
Pärlor kan bildas i musslor och ostron (molluskdjur) i
sötvatten eller i havet. Det finns väldigt många arter som har den här förmågan, en del snäckor kan bilda pärlor men de pärlorna har andra
egenskaper och saknar den speciella pärllystern.
Se en fantastisk video från SSEF här, hur pärlor bildas i naturen.
Naturliga pärlor är egentligen resultatet av en reaktion hos ostron/musslor. Det har kommit in något innanför skalet som skaver och irriterar och sätter i gång en försvarsmekanism hos djuret som börjar producera samma material runt det som irriterar som den själv bygger upp sitt skal med, nämligen pärlemor. I tunna, tunna lager (ungefär som en lök) bildas till slut den sfäriska formen. Den är inte kantig eller vass och stannar helt enkelt kvar i musslan/ostronet som en pärla.
Många tror att pärlor bildas av sandkorn och det är nog en myt. Molluskdjuret behöver ha en mycket högre grad av irritation för att processen ska sättas i gång och bilda en pärla. De här djuren lever ofta i sandbotten och det skvalpar nog in en hel del sand innanför skalet hela tiden. Om alla sandkorn som trillat in bildade pärlor så skulle det finnas fullt med pärlor i varenda mussla eller ostron man hittar.
Att hitta en naturpärla, alltså en pärla som bildats i naturen utan påverkan av människor, är extremt sällsynt. De gamla pärlfiskarna som förr i tiden fiskade upp ostron och letade efter pärlor brukade säga att man hittade en pärla per 1000 ostron. För att hitta pärlorna måste man öppna upp och döda mollusken. Följden blev att man till slut nästan utrotade ostronbankarna som fanns.
Idag har man helt gått över till att odla pärlor. I princip alla pärlor i handeln idag är odlade pärlor, om man undantar gamla pärlhalsband som man kan hitta på auktioner. De kallas ofta för orientpärlor i Sverige.
Nu kallas pärlor som bildas i naturen för äkta pärlor och de som odlats för odlade pärlor, inte speciellt logiskt men så är det. Se vidare längre fram hur man odlar pärlor.
Man odlar upp ostron/musslor från yngelstadiet under kontrollerade former tills de är fullvuxna individer. Sedan sätter man ut dem i nätkassar i havsvikar för saltvattensarter eller dammar för sötvattensarter. Där får de acklimatisera sig och växa till sig i storlek något.
Se en fantastisk video från SSEF hur man odlar pärlor, klicka här
När de nått full ”vuxen” storlek så tar man upp dem och oerhört försiktigt för man in ett s.k. ämne i molluskens mantelvävnad. Ämnet består av en pärlemorkula (en rund kula av snäckskal), alltså ett material som djuret känner igen även om det inte kommer från samma art och dessutom sätter man in en ytterst liten, millimeterstor bit från manteln från ett djur av samma art. I manteln sitter tillväxtceller för pärlemor, Voila! Molluskdjuret som fått implantatet känner igen pärlemorstruktur och tillväxtcellerna (biten från mantelvävnaden) som också finns tillhands och börjar producera pärlemor runt ämnet alltså pärlemorkulan. Slutresultatet efter månader, ibland år, av ompyssling i dessa odlingar är skörden av en odlad pärla. Det här är en oerhörd generalisering och det finns en massa olika varianter av tillvägagångssättet beroende på vilken art man ska odla i.
Molluskdjuren lever i vattnet och filtrerar vattnet för att hitta
näringsämnen. Det här gör dem till fantastiska små reningsverk i de havsvikar
och dammar som de finns i. Pärlodlingen är till stora delar en väldigt
miljövänlig verksamhet som inte alls går att jämföra med fiskodling t ex.
De flesta pärlodlingar finns i tropiska vatten och där är det inte heller ovanligt med tropiska stormar och orkaner/tyfoner som förstör odlingarna. Pärlodlingarna på de tropiska öarna är också en av de få inkomstkällor som finns för befolkningen och ofta byggs det upp byar för arbetarna med skolgång för barnen och allmän hälsovård.
För naturen hållbar pärlodling finns på flera platser runt jorden. Här tar man hänsyn till miljön, ekonomi och det sociala ansvaret. Jag kan rekommendera den här fantastiska hemsidan http://sustainablepearls.org/
De sammanställer många odlingar som finns i världen och där hittar du fantastiska filmer om det jag berättat. Ta dig ett par minuter och kika runt!
Här berättar man mer om de musselodlingar och försök som görs i Sverige. https://www.sverigesnatur.org/arkiv/levande-reningsverk/
Man brukar säga att det var japanerna som kom på knepet med pärlodling runt år 1900, men vi hade faktiskt Carl von Linné här i Uppsala i mitten på 1700-talet som experimenterade med pärlodling i Fyrisån. Han blev inspirerad under sina resor i Lappland där man fiskade efter den svenska pärlflodmusslan för att hitta pärlor. Då han besökte Lappland var pärlflodmusslan i princip utfiskad. Han funderade och tyckte att det borde finnas något bättre sätt att få fram dessa vackra naturens under (som var väldigt dyrbara på 1700-talet). Väl hemma i Uppsala experimenterade han med musslor i Fyrisån och lyckades hitta en teknik som liknar den traditionella som japanerna tog fram i slutet på 1800-talet. Han var alltså 150 år före japanerna. Mer info från Linnémuseet,
http://linnean-online.org/167028/
Men det blev inte så mycket mer med pärlodlingen i Fyrisån, tyvärr.
Det hade ju varit jättekul för mig annars! Verkligen lokalproducerat.
Jag gjorde det enkelt för mig när jag tidigare presenterade pärlor som två olika typer; saltvattenspärlor och sötvattenspärlor. Nu ska vi röra till det lite, får se om du hänger med. Jag presenterar här de som är vanligast i Sverige idag, det finns mycket mer ute i världen.
Det finns alltså saltvattenpärlor, från ostron i de tropiska haven. De kan vara odlade eller naturpärlor. Naturpärlor är idag väldigt sällsynta. Man kan hitta halsband med japanska eller arabiska naturpärlor på auktioner och de brukar dra iväg i pris eftersom de är så sällsynta. Dessa pärlor kallar man också för orientpärlor. De är ofta vita-elfenbensvita i storlekar från 3-8 mm.
Pärlostronen i Japan, Akoya, är relativt små ca 8-10 cm i diameter som fullvuxna. De moderna odlade japanska pärlorna kan nå en storlek på upp till 9-10 mm och är oftast olika toner av vitt. De blir inte större eftersom ostronen inte kan bära ett större ämne då de är relativt små. Det har på senare tid också kommit odlade akoyapärlor från Vietnam de är också silverblå och guldtonade.
Man har en liten odling av pärlor i Persiska viken. Men de har jag inte sett i handeln här i Sverige. De påminner mer om de japanska pärlorna med små storlekar och fantastisk lyster i olika vita-guldiga färgtoner.
Alla saltvattenpärlor är lite exklusivare (dyrare) eftersom man ofta bara kan få fram en eller få pärlor per skörd och det tar flera år att odla fram dem.
Australien: har stora vita pärlor kallas också ”Southsea pärlor”
Filippinerna: har stora guldfärgade pärlor ”Golden Southsea pärlor”
Indonesien, Vietnam, Myanmar: guld och silvervita pärlor ”Southsea pärlor” och ”Akoya”.
Man odlar också runt de tropiska öarna Fiji och Tahiti. Här blir ostronen 10-20 cm som fullvuxna och pärlorna i storlekar 8-15 mm. (Det finns sällsynta som är större). Pärlorna från dessa öar är mörka, man kallade dem tidigare svarta pärlor, idag benämns de oftast Tahiti eller Fiji pärlor. Men de är snarare mörk grå, aubergine, olivgrön, violett eller blandningar av de här färgerna. De här färgerna är helt naturliga och kommer alltså från värddjurets pärlemor.
Det finns också odlade pärlor från Mexiko, Gulf of California. De kallas för Cortezpärlor och blir i storlekar 4-14 mm och har en fantastisk regnbågsskimrande färg med grå-blå som basfärg.
Länk till den enda pärlfarmen som finns där, Cortez-pärlor.
Sötvattenspärlor
Se den fina filmen om pärlflodmusslor i Norge, samma förhållanden gäller förstås både i Skottland och Sverige också. Här förstår man hur känslig miljön är för dessa djur.
Man har gjort fornfynd och hittat pärlor från flodmusslor som varit flera tusen år. Under 1500-1700-talet så fiskade man i princip rent på musslor i alla floder i Skottland, Tyskland och Skandinavien efter pärlor och idag är pärlflodmusslan fridlyst. Se text om Linné ovan som berör Svenska pärlflodmusslor.
Istället förlitar vi oss på import av odlade sötvattenpärlor från främst Kina. I dammar odlar man fram musslor som får växa till vuxen storlek 7-20 cm. Sedan odlar man på samma vis som med ostronen, dvs man inplanterar ett ämne och delar av mantelvävnad från ett annat djur. Ibland behöver man inte ens ett ämne utan det går att odla med bara mantelvävnad med tillväxtceller. Pärlorna blir 3-16 mm ibland större. Men den största skillnaden är antalet pärlor du kan odla i ett och samma djur, upp till 50 pärlor är inte ovanligt. Alltså blir den här produktionen mer kostnadseffektiv och pärlorna billigare relativt sett.
I Kina är det också vanligt att man påverkar formen på pärlorna. Man kan t ex lägga in ett avlångt ämne och får då fram en avlång pärla eller en fyrkant eller ett hjärta eller…. Ja du förstår. Bara fantasin och lite vilja sätter gränsen där.
De naturliga färgerna för sötvattenpärlorna är vita, svagt rosa och silvergrå färgtoner, dvs milda, bleka färgtoner. Det är också välbekant att man färgar sötvattenpärlor till färger som inte är naturliga för dem, ofta för att efterlikna de ”svarta” pärlorna från Tahiti eller helt enkelt i färger som modet vill ha; vinröda, cerise eller ärtgröna. Det är enkelt att färga pärlor, man gör på samma sätt som när man färgar tyg. Man lägger ner dem i färgbad och pärlorna drar åt sig färgen som blir en permanent infärgning av dem.
Var försiktig med de färgade pärlorna och lägg dem inte i solen på fönsterbrädan, då kan de blekas.
När man inplanterat små ämnen i molluskdjuren (ostron/musslor) så hänger man tillbaka dem i vattnet där de får fortsätta filtrera vatten och förhoppningsvis börja producera pärlsubstans (=pärlemor) runt ämnet som man satt in. Efter en tid, allt från 6 mån till flera år (olika för olika pärltyper) så skördar man pärlorna. Ju längre tid man låter dem vara i vattnet desto tjockare blir pärlemorlagret på ämnet och det blir en hållbarare pärla med mycket fin lyster. Men den blir också dyrare då tid är pengar även i den här branschen.
Man tar ut pärlorna, i de större arterna kan man inplantera nya ämnen och börja om processen för flera skördar i samma mollusk. De tvättas och sorteras efter kvalitet, storlek och färg.
Sedan bestäms det vad pärlan ska användas till och hur de ska bearbetas. En del borrar man hål i halvvägs för att sätta in en nål och montera som örhängen, andra borrar man helt igenom för att trä upp tillsammans med liknande pärlor för en sträng till ett halsband.
Alla pärlor som genomborras är man försiktig med. De borras alltid från två håll och hålet möts i mitten. Man kan inte borra rakt igenom då pärlan då kan spräckas. Det finns speciella borrmaskiner för detta ändamål.
Sedan läggs pärlorna ut till försäljning till smyckesdesigners.
Ibland köper man direkt från pärlgrossister och ibland (med de exklusivare pärlorna) säljs de på auktion i pärlmetropoler som Hong Kong, Shanghai, Singapore, Tokyo.
Man köper pärlor på strängar eller som lösa pärlor. Strängarna man köper används inte för att direkt montera lås på utan de ska sedan träs om med knutar för att bli vackra och hålla bra.
Så innan du får dina vackra pärlor är det oerhört mycket arbete som lagts ned och väldigt många händer har passerats.
Du känner säkert igen pärlemor från skjortknappar, just det snäckskal! Det var så man i Australien först hittade de stora vita South Sea pärlorna, man fiskade efter de stora ostronen för pärlemorindustrin och plötsligt öppnades nya möjligheter för den industrin då man hittade pärlor. Man gick över till pärlor då knappar började göras av plast istället och det blev mycket lönsammare.
Runt Nya Zeeland och på flera andra ställen i varmare hav finns en snäcka som heter Paua snäcka eller Abalone som de också kallas. Den har ett fantastiskt regnbågsskimmer som du säkert känner igen. Av de här vackra skalen har man sedan länge gjort vackra smycken. Tänk på att de är lika ömtåliga som pärlor och tål inte starka rengöringsmedel.
Det finns andra pärlliknande formationer från havslevande djur, conch pärla (rosatoner) och Melo melo pärla (orangetoner). Jag beskriver här två varianter som ibland dyker upp i smycken. De är inte gjorda av samma material som pärlor utan av ett material som formas av värddjuren men som innehåller aragonite och calcite. De har inte en pärlemor struktur utan har en mer porslinsliknande yta, men det mest eftersökta hos de här pärlorna är en yteffekt som närmast kan liknas vid flammor. Pärlorna är hårdare än vanliga odlade pärlor Moh 5-6 jämfört med vanlig pärla 2,5-5.
Conch pärlan finns i färgerna vit, guld, rosa och brun. Man hittar dem från Florida ner mot Mellanamerika och Brasiliens kuster, i hela Karibiska sjön. Men den är utrotningshotad! Överfiskad p g a det vackra skalet, och köttet. Man hittar en naturpärla i en på 10 000 - 20 000 snäckor.
Melo melo pärlan kommer från en havslevande snigel, en gastropod. Den lever i Sydkinesiska sjön och de finaste finns runt Vietnams kuster. Färgerna är blek orange till bruna. Ytan är samma som hos Conch pärlan, lätt porslinsaktig och de finaste med en flammig struktur.